Vi vill ha SM-guld, gärna i år och även nästa.

Ja, nu är det vinter igen, och särskilt kul är det inte. Medan de andra ser på bandy och snart även OS får vi människor istället hålla till godo med europeisk fotboll (klagar inte egentligen), nyårssaluten och så småningom även några stelfrusna eftermiddagar vid den där konstgräsplanen utanför stan. Visst, det är jobbigt. Men jag skulle för den sakens skulle inte vilja påstå att jag klagar. Försäsongen är för mig någonting som tillhör. Och den där dagen i april känns trots allt inte allt för avlägsen. Det skulle ju faktiskt kunna ha varit november nu.

Det är nu det har börjat, det kalla kriget, kapprustningen!
I alla fall om vi ska våga lita på precis allt vi läser. Enligt en journalistkollega har stämningen de allsvenska klubbarna emellan aldrig någonsin varit kyligare, nej inte ens kallare än en sönderplogad grusplan i Piteå. Fast om detta stämmer vet jag i ärlighetens namn väldigt lite om. Och nej… jag står ännu inte i det skedet då jag ämnar att bruka uttrycket ”Silly season”, detta urvattnade tilltal som med rättvisa bör yttras först då det verkligen är riktigt illa. Ett lysande exempel på just detta var den förra upplagan av NHL. TV-spelet sålde som smör, men någon säsong såg vi aldrig röken av. Och riktigt där är vi väl egentligen inte ännu?

Däremot så kan jag likt så många andra inse att den här försäsongen verkligen rivstartat.
Ja faktiskt redan innan transferfönstret öppnats på vid gavel. Henrik Larsson uttalar sig officiellt om att -det är nu det är dags, nu kommer jag hem. Och vart är hem? Nej, i Gävle är det inte, inte heller i London. Han har en villa som bara liksom står där och väntar vid stadens utkant i Helsingborg, så mycket vet jag. I just detta fall behöver man inte gå längre än till sig själv för att anta det mest troliga svaret på vart hemma är. Vart skulle du, ja just du helst vilja jobba utan att pendla då du flyttar hem från låt oss säga studier i utlandet? I Bromölla?

I vilket fall som helst så tycker tidningar, liksom svenska folket att detta är något som är oerhört givande och intressant att spekulera i. Därför anordnades frågelådor på hemsidorna där vi fotbollsintresserade fick möjligheten att få rösta på vart just du och jag mest troligt antar att Henke kommer att spela. I en rikstäckande kvällstidning svarade 4% av de tillfrågade att Henke med all sannolikhet kommer att avsluta sin epok som proffs i Örgryte IS. Kan vi anta att detta var samma 4% som hade det dåliga omdömet att tro att Australien ror hem bucklan i sommarens VM? Skulle man vidare kunna tänka sig att tidningarna anordnar en liknande omröstning den dagen som Carl Bildt återvänder till svensk politik? Kommer Feministiskt Initiativ finnas som valbart alternativ då? Eller tycker ni tidningar mest att det skulle verka tramsigt? Jo, det skulle ni antagligen, jag också för den delen.

Henke, du är välkommen hem. Välkommen hem för att göra min nuvarande livssituation ännu bättre.

Fokus på Henke har varit massiv, fast kapprustningen har ju handlat om mer än bara Henke. Djurgården presenterade ett för svensk fotboll oprövat kort, ett brasilianskt kort som gick under klubban för en med allsvenska ögon sett närmast osannolik transfersumma. Ännu vet jag inte om detta är en ny Alvaro Santos, men i vart fall så kan vi konstatera att ribban redan lagts högt vid årets värvningar. Vidare har det även kommit att handla om struliga övergångar och spelare som smiter.


Ska detta bli ett hemvändarnas år?
Ja absolut, jag tillhör den skaran som verkligen hoppas. Vi människor är som vi är, vi vill veta vad det är vi köper, därför att kvalité är viktigt för de flesta av oss. Därför vill vi gärna ha tillbaka det vi vet har varit av kvalité. Får jag än en gång nämna Santos och Henke så slår jag gärna ett slag för dessa i HIFs startelva. Rade Prica och Christoffer Andersson anses även de vara potentiella hemvändare inom en inte allt för avlägsen framtid. Kanske bör de alla inse att gräset inte alls var grönare på den där andra sidan? För ny grönare gräsmatta ska förhoppningsvis snart vara på ingång, liksom ett enormt byggprojekt som ska befästa Olympias redan ohotade position som landets vackraste idrottsplats. Och vilken spelare vill egentligen inte få vara med om detta?

Årets första hemvändare (eller bortvändare, välj själv) blev dock Thando Mngomeni och Peter Graulund. Törs vi hoppas på att även Rolle ska hitta hem för ännu en allsvensk comeback?

Det är ju trots allt nu i januari som drömmarna föds på allvar.
Guld! SM-guld vill vi ha och SM-guld kommer det att bli i år. Ingen vill tro något annat, ingen ska heller tro något annat. Man måste vara optimistisk, så är det bara. Det roliga är att min årliga uppfattning om just detta delas vitt och brett i hela riket. ”SM-GULD” skanderades högt på Rambergsvallen vid ungefär samma tidpunkt i fjol då BK Häcken presenterat sina nyförvärv Stig Töfting och Teddy Lucic. Fast i år likt så många andra år så menar jag allvar. Jag tror på SM-guld, inte bara därför att jag har ett hjärta för HIF, utan därför att detta är rimligt att tro på.

Nu är det ju inte så att HIF kommer att stå eller falla med eller utan just enbart det eventuella tillskottet tillika drömvärvningen Henrik Larsson. Detta är en lagsport och här sitter vi med en hel trupp som redan nu i mina ögon ska vara guldfavoriter på pappret. Nygamla tillskotten McDonald Mariga och Oskar Rönningberg ska bli spännande att se, liksom den anfallare som är tilltänkt som ersättare för Peter Graulund. Har dessutom förhoppningar om att Tony Mahr äntligen ska få sitt allsvenska brejk (stort genombrott med andra ord).

Men men…
Till dess kan vi i mångt och mycket bara spekulera. Fast det är ju något vi älskar, inte sant? Att liksom dagligen få gå där och längta efter att drömvärvningen ska falla ner från klar himmel. Men som sagt… till dess får vi hålla till godo med alpint, hockey och publiksporten curling. Men snart, snart är det avspark på riktigt.

Fast innan jag avrundar…
Nästa år är det hundraårsfest, och vilken fest detta ska bli. Minns så väl då jag som 8-åring drömde om detta magiska och på alla vis unika ögonblick. Detta ser vi framemot, gärna ett guld nästa år också. Och för att rata ännu ett urvattnat uttryck frilägesutvisar jag gärna uttrycket ”Pigg 100-åring”. Pigg 90-åring uppgavs Landskrona BOIS vara av sin egen officiella hemsida i fjol, man ska hålla sig till sanningen, det är i alla fall något som jag sätter värde på. Pigg 90-åring var däremot Stålfarfar då han vid 92 års ålder cyklade från Ystad till Haparanda. Om han hade gjort om samma bragd vid 100 duger att spekulera i men är dock väldigt tveksamt. Därför väljer jag att nästa år nämna HIF som en effektiv 100 åring, eller varför inte en gyllene 100-åring?